Tinnitus, eller varför är det så jävla tyst i trädgården?

Härom kvällen sa Anna till mig
-Hör du syrsorna?, vilket jäkla liv det är i trädgården. Jag var i ett annat rum och tänkte väl inte så mycket på det. -Jag hör inget. Anna kom in på kontoret där jag satt-Allvarligt, hör du inte syrsorna. Det är värsta konserten ute i trädgården. Nu hade hon min uppmärksamhet. Tyst, helt jävla tyst, ingenting. Öppnade fönstret och stack ut huvudet.Inte helt tyst, vanliga nattljud men definitivt inga syrsor. Anna tittade klentroget på mig - Du hör verkligen inga syrsor va? - Nä det gör jag inte(nära att cracka nu) låt mig vara.
Lätt panikslagen började jag göra lite sökningar på nätet. Kära nätet där kan man alltid hitta en vän och göra bristfälliga självdiagnoser. Det visade sig att syrsor ligger på en frekvens som är vanlig att man tappar vid lätt hörselnedsättning. Jag hittade ett par berättelser som liknade min egen vilken kändes bra.
Det är inte mycket att göra åt bara att gilla läget. För mycket lyssnade på musik har tagit ut sin rätt. Man ställer sig dock några frågor.
När hörde jag dom små rackarna senast? Det kan väl ändå inte vara på Korfu 1980 vilket är sista gången jag tydligt minns att jag hörde dom. Skall jag vara ärlig trodde jag inte det fanns spelande syrsor i Sverige, vilket kanske indikerar att det var ett tag sedan sist.
Vilka andra ljud hör jag inte? Min dotters gråt? En pistol som osäkras? Ljudet av siden mot hud? Det hela öppnar obehagliga perspektiv och sätter tankarna i rörelse.
Jag håller Steve Jobs ansvarig och hoppas att dom kluriga killarna på Pfizers utvecklingsavdelning fixar det här problemet också.

Jag blev uppraggad tidigare ikväll.Jag satt på den lokala pizzerian, drack en öl och väntade på att min pizza skulle bli klar. Vid bordet bredvid satt två kvinnor i sextio års åldern och drack vitt. Jag satt och läste kvällstidningens sportbilaga när den ena kvinnan frågar -Gillar du trav? Ja för fan, ikväll är det ju Hugo Åbergs(stort travlopp). -Kan du kolla i din tidning när sändningen börjar? Det visade sig att den börjat redan för tio minuter sedan. Nu fick hon bråttom. Jag har spelat V75 vi måste gå nu sa hon till sin väninna. Jag har ju ett fullt glas vin, kan du inte vänta lite så går vi hem till mig och tittar. Travfantasten tog ett förmodligen empiriskt grundat beslut och reste sig hastigt från bordet och gick. -Jag har spikat Hoity Toity Face i första, jag går nu sa hon över axeln och försvann. Den kvarvarande kvinnan drack sitt vin och spände ögonen i mig.
-Du skall du inte hänga med upp till mig och dricka lite vin och kolla trav?
Mycket elegant i all sin enkelhet. Jag blev naturligtvis skitnödig och mumlade någonting om att jag måste hem men tackade för erbjudandet. Tisdagsraggning, läskigt.