Från arkivet/The Moodists live Rålambshovsparken 1984

I början på åttiotalet var det mycket Australien som gällde för mig när det handlade om rock/pop. Band som Birthday Party, Hunters & Collectors, Hoodo Gurus, The Triffids och The Go-Betweens var stora i min värld. The Moodists var kanske inte det bästa men plattan "Thirstys Calling" från 1984 hade sina stunder. När jag sätter på " The Runaway" från skivan så låter det faktiskt inte så pjåkigt idag heller. Bilderna tog jag vid en gratiskonsert i Rålis där bandet spelade tillsammans med svenska "Man Klan"

Blackheart Man (Solomonic/Island 1976) Rise & Shine (Solomonic 1981) - Bunny Wailer

The Wailers började som Jamaicas bästa popband fortsatte som Jamaicas bästa rockband och Bob Marley blev så småningom tredje världens första superstjärna. Men då hade både Bunny Wailer och Peter Tosh sedan länge lämnat bandet och inlett solokarriärer. Efter två internationella album(Catch a Fire & Burnin) splittrades The Wailers. Enligt historieskrivningen berodde det på att Bunny inte ville turnera och på att Tosh tyckte att Island pushade för hårt för Bob som ledare för bandet. Två är ju döda och om man frågar Bunny så får man nog inget direkt objektivt svar. Själv tror jag att det handlade mest om att Bob ville satsa mer och jobba hårdare. Bunny var alltid den stillsammaste och själfullaste av de tre. Det tog han med sig och utnyttjade till fullo med till sin debutlp "Blackheart Man". När jag hörde skivan första gången blev jag helt tagen. Det lät inte som något jag hört förut och det gäller nog fortfarande. Det finns en lätthet som vilar över hela skivan som är mycket tilltalande. En som få andra helgjuten platta som rekommenderas förbehållslöst.



Bunny forsatte att ge ut plattor i en jämn takt. 1981 års "Rock And Groove" var kanske den sista som hade någon sorts gräsrotsanknyning. Sedan dess har mycket bestått av att förvalta Marleys arv och satsa på den internationella marknaden. Ett par Grammys har det blivit men numera är hans musik för mig helt ointressant. En man som skriver om sig själv "The Incomparable artistry of the king of kings of reggae. reggaes emperor Bunny Wailer, The Living Legend" (Från konvolutet till "Communication" från år 2000) kan man liksom inte ta riktigt på allvar.
Vi lämnar Bunny med hans kanske största ögonblick singeln "Rise&Shine" från 81, ett blytungt mästerverk.

Böcker/Varg Gyllander - Somliga Linor Brister

Så har Sverige fått sin första? riktiga CSI-klon. Varg Gyllander är pressekreterare på Rikskriminalpolisen och har skrivit två böcker om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin. Den första är aktuell i pocket och är en klassisk "police procedural",kriminaliteraturen där polisens arbete står i centrum. Stilbildare som Ed Mcbain, Joseph Wambaugh och svenska ikoner som Sjöwall&Wahlöö och GW Persson har gjort sitt bästa för att få oss att tro att precis såhär skulle det kunna gå till när polisen utreder brott. Två så explosiva framgångsföretelser som Stieg Larson/millenium hysteri och CSI i alla dess former ger inte folk någon ro. Formeln svensk deckarförfattare + CSI kan inte bli annat än = massor av deg. Det är inget fel i att ha Mammon som stigfinnare men det är något lätt avtändande med författare som glatt meddelar att dom redan har skrivit färdigt sådär tre, fyra böcker i samma serie. Skräckexemplet står Denise Rudberg för som i dagens Sthlm City berättar att hon tänker sig nio böcker i serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff där den första "Ett litet snedsprång" precis har kommit ut. I varje fall så är Vargs förstlingsverk en habil svensk deckare med en åtminstone för mig skenbart väl initierad skildring av några krimtekniker vid stockholmspolisen. Jag kommer att läsa tvåan också så småningom och ser i min kristallkula att TV4 drama kommer att köpa filmrättigheterna

Fotografiska, Stockholm

Stockholm har fått en permanent utställningslokal för fotografisk konst. I ett av tullhusen på stadsgården ligger sedan en tid Fotografiska. Det framgår inte riktigt hur det hela är finansierat men det verkar som det är privata intressen som investerat en kvarts miljard i projektet.Från hemsidan; "Inget vanligt museum, men en internationell mötesplats för kunskap och upplevelser kring fotografins oändligt många uttryck och betydelser i dåtid, nutid och framtid." "Vårt uppdrag är att tillgängliggöra det stora och det spetsiga. Att etablera Sverige i världen, och världen i Sverige." Sådär härligt pretentiöst som det brukar låta när kapitalet vill vara fint. Men skit i det och gläd dig åt att du får chansen att se Anne Leibovitz, en av världens mest erkända och framstående fotografer. Du tror att du sett hennes bilder på tidningsomslag, skivomslag, Tv osv. Vad du har sett är bra men gör dig en tjänst och gå och se bilderna i verkligheten. Porträtt som det ovan( Queen Elisabeth) eller på Daniel Day Lewis och Al Pacino för att nämna några som berörde mig extra mycket är något man bär med sig ut ifrån utställningen. Anne är numer skuldsatt upp över öronen och rättigheterna till hennes bilder ligger i händerna på tveksamma finansiella intressen. Det är förmodligen en av anledningarna till att vi kan se den här utställning just nu. Utställningen pågår till 19 september så än finns det tid. På köpet får du chansen att se inte mindre än fyra andra fotografer som är nog så intressanta. Jag har ännu bara varit där en gång men skall man kunna tillgodogöra sig allt behövs det fler besök.

Mer från arkivet. Toots & Maytals Live På Draken i Stockholm. Det är taget 81 eller 82 jag är lite osäker. Dom var i varje fall ute och sålde skivan "Knock Out" som kom 81. Maytals kommer nog inte att komma med på min lista. Med låtar som "Pressure Drop", "54-46" och "Monkey Man" förtjänar dom förmodligen att komma med men jag har aldrig varit något stort fan.

Böcker/Mark Timlin - Guns Of Brixton

Mark Timlin började sin yrkeskarriär som roddare åt bla T-Rex och The Who och drev en sjaskig rockklubb i Clapham. 1988 skrev han sin första bok. Anledningen var enligt honom själv att han var säker på att kunna göra ett bättre jobb en majoriteten av dåtidens deckarförfattare. Det har blivit ett trettiotal böcker under fem olika namn. Knappt tjugo handlar om privatdeckaren Nick Sherman. Det blev också en tv-serie med Clive Owen i huvudrollen. Jag läste en handfull på nittiotalet.Lättlästa bagateller i den cyniska/lätt hårdkokta skolan. Lite som en talrik fil och flingor, man vet vad man får men det är inte så upphetsande. Innan jag nyligen sprang på Guns Of Brixton hade jag inte läst eller tänkt på Mark Timlin på mycket länge. På pappret lovar i varje fall boken lite mer. 535 sidor som spänner över fyrtio år av kriminell verksamhet i Londons södra delar. Det börjar med ett bankrån som går åt skogen och slutar med en juvelstöld som kör i diket. Bägge på grund av att någon golat. Vi följer några brottslingar och deras anhöriga från sextiotalet och framåt genom svek, död och kärlek. Under bokens första halva var jag rätt besviken. Visst välskriven och underhållande men ändå lite lätt på något vis. Men mot slutet är man fast. Karaktärerna är väl inte hundra men miljöskildringarna från södra London, Brixton, Battersea, North Peckham Estate osv. är mästerliga. Plus också för tillbakablickarna med mycket mode och musik som känns trovärdiga. Ett bra val för anglofiler som gillar London och deckare.

Weedfields - Desi Roots (Hawkeye 1980)

Desmond Young eller Desi Roots är en ganska okänd artist. Han jobbade som musiker och körsångare och spelade in en handfull singlar under sjuttiotalet. När reggaen var som hetast i början på åttiotalet spelade han i två lp för Hawkeye i England. Vad händer med alla artister? Några fortsätter envetet, alltför många går ner sig och dom allra flesta får helt vanliga arbeten. För Desmond har det gått bra. Han är numera ordförande för JFM (Jamaican Federation of Musicans), fackpamp mao. Weedfields är en liten pärla och jag är säker på att om Dessie legat på säg Greensleeves istället för Hawkeye hade hans namn varit betydligt mer välkänt.

Prince Lincoln Thompson & The Royal Rasses Live Mariahissen Stockholm November 1982

Jag var på Kjell&Co idag och köpte en liten gadget som man scannar in filmnegativ på datorn med. Funkar bra och hyggligt lätt att använda. Så nu är det bara att plocka fram negativen och sätta igång. Det här är ett litet smakprov.

Rat A Cut Bottle - Lion Youth (Virgo Stomach 1981)

Den första Engelska låt som kommer med på listan. Det kommer antagligen att bli någon till. Aswad, Steel Pulse, Pablo Gad och Linton är alla artister som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns inte så mycket jag kan säga om Lion Youth (Clarence Williamson). Efter den här låten spelade han in en Lp(Love Comes & Goes) och inte mycket mer hördes av honom. Låten är inspelad i England och producerad av John Rubie(Inte att förväxla med Jack Ruby) och var en hit det goda reggaeåret 1981. Titeln anspelar på att det är så tuffa tider att tom. råttorna måste slå halsen av en flaska för försvara sig. För mig var den den slöa nästan hypnotiska pianoslingan som fick låten att fastna och aldrig försvinna. Att det är lite för tiden typiska synthtrummor skadar naturligtvis inte heller. En okänd dj kommer in och toastar(rappar) mot slutet och det är troligen den gode Clarence själv.