Böcker/Deon Meyer - Jägarens Hjärta

Det var bokmässa i Göteborg i helgen. Jag har aldrig varit på bokmässa. Jag har varit på båt, bil, konst, möbel, antik, hund, finans, öl och skivmässa och förmodligen någon som var så tråkig att jag förträngt den. Även om den gick i Stockholm tror jag inte att jag skulle vilja gå. Jag älskar böcker men lusten att höra Unni Drugge snacka om sin senaste bok är ganska begränsad. Temat för årets mässa var i varje fall Afrika så det här är mitt lilla bidrag. Jag känner mig mycket kluven när det gäller den här boken. Jag ville så gärna tycka om den. Dona Meyers är Syd Afrikas hetaste deckarförfattare och alla goda förutsättningar fanns där. Han har skrivit sex böcker, översatt till tjugo språk, filmrättigheter sålda, priser vunna, verkar vara en trevlig kille. Bra story, intressanta karaktärer, socialt patos och exotiska miljöer men det klickar inte för mig. Kanske är det när jag får reda på att han jobbat på BMW och låter en BMW hoj ha en stor roll i boken, Kanske är det för att boken är skriven på "Afrikaans" och sen översatt till engelska och slutligen till svenska. Kanske är det att "hjälten" Thobela är fd yrkesmördare åt östblocket, fd "hitman" åt knarklangare och nu är omvänd, familjefar och barnälskare men fortfarande en dödsmaskin som förgör allt i sin väg om det behövs. Något är i varje fall fel, och boken funkar inte för mig, men objektivt tror jag att jag kan förstå bokens framgång. Om du vill läsa en bra deckare som utspelar sig i SA kan jag rekommendera James McClures serie om Kramer och Zondi. Tråkigt nog är författaren död och böckerna utgångna, men det är sånt vi har bibliotek och antikvariat till. Tveka inte om du hittar en McClure.

Pumpkin Belly - Gappy Ranks (54-46 Riddim/Peckings)

Gappy Ranks syns och hörs lite överallt just nu. Tillsammans med Chris och Duke Price från Peckings har han givit ut lpn "Put The Stereo On". Koncepetet är samma som för Bitty Mcleans "On Bond Steet" och samlingsskivan "Old Skool Young Blood", damma av original rytmer, oftast från "Tresure Isle", addera begåvad sångare och mycket kärlek och resultatet blir häpnadsväckande lyckat. Lpn är strålande och rekommenderas. Svängigaste spåret är "Pumkin Belly" över Toots "54-46 Riddim"

Go Fi Her - L.U.S.T (Go Fi Her Riddim/Penthouse)

Penthouse har en ny poppig rytm ute, ett efterhängset litet blåsriff ger låten dess karaktär. Romain Virgo, Lutan Fyah och Duane Stephenson har alla utmärkta versioner av rytmen ute men min favorit är L.U.S.T. De fyra veteranerna Lukie D, Trilla U, Singing Melody och Tony Curtis i gruppen L.U.S.T ger låten en lätt lantlig prägel. Oemotståndligt!

Don't Stay Away - Phyllis Dillon (Treasure Isle 1967)

Phyllis tillsammans med the Vulcans var med i en talangtävling på The Glass Bucket Club när hon "upptäcktes" av gitarristen Lynn Taitt. Lynn som fuskade som talangscout för Duke Reids Tresure Isle Records fixade ett skivkontrakt. Det var rocksteady som gällde, den kanske vackraste formen av musik från Jamaica. Det var dyrt att ha band av The Skatalites storlek i studion, det var jobbigt för sångarna att försöka hävda sig mot ska musiken snabba tempo och blåsdränkta sound. Lösningen blev rocksteady, sångarnas musik och Jamaicas svar på soul. Sjunga kunde Phyllis. Dont Stay Away är en perfekt liten rocksteady pärla.

Redan samma år flyttade Phyllis till New York. Hon fortsatte att flyga hem till Jamaica då och då, spela in lite musik och ge någon konsert men det blev aldrig någon riktig skjuts i karriären. I New York fanns familjen och så småningom ett stadigt arbete på bank.

Här ser vi henne i ett något muggigt liveklipp från New York. Rösten är i behåll. Sorgligt nog diagnosticerades Phyllis med cancer och avled 2004, 56 år gammal.

En majdag med metalldetektorn i Crosby Garret

I det vackra grevskapet Cumbria(i rampljuset tidigare i år då taxichaffisen Derick Bird sköt ihjäl tolv personer där) i nordvästra England gjorde en ung man i tjugoårsåldern sitt livs fynd när han med metalldetektorns hjälp lokaliserade en romersk kavallerihjälm i brons. Han gjorde som man ska och anmälde fyndet till myndigheterna. Då det var ett sk lösfynd(mao inte knutet till tex forntida bebyggelse eller grav) täcks fyndet inte av brittisk fornminneslagstiftning och mannen får behålla hjälmen själv. Efter restaurering bjuds hjälmen ut till försäljning den 7 oktober på auktionshuset Christie's i London till utropspriset £200.000-£300.000(en del experter tror på ett pris på £500.000). Inte så pjåkigt. När hjälmen användes vid parader får man tänka sig att den var förtennad och metallglänsande. Jag tycker att den är vacker och en bra story.

Slutet eller början?

Det har varit lite dålig aktivitet här på bloggen på sista tiden. Min föräldraledighet tog slut sista augusti så nu är jag tillbaka på arbetet. Det har varit ett mycket bra halvår för mig och jag hoppas och tror att Agnes tycker det också. Jag har gjort vad jag kunnat och nu lämnar jag med varm hand över henne till det offentliga så dom kan göra folk av henne. Inskolningen på dagis gick strålande första veckan men förra veckan var lite jobbigare med gråt både vid hämtning och lämning. Det är väl inget konstigt med det men man får ju lite ont i hjärtat. Det känns som att jag kommer att få lite mindre tid över för skrivandet framöver Min plan är i varje fall att skriva färdigt "100listan" innan jag lägger ner. Just nu är vi uppe i fyrtiofem låtar så det lär väl ta ett tag till.
Jag skrev ju om att vi fick nya grannar för ett tag sedan. Idag smällde det det. Två busar med motorsåg kom och sågade ner stora grannen och passade även på att smyga ner en liten björk som bonus. Det var ett ståtligt träd och jag har lite svårt att förstå att man efter att ha bott i huset två veckor känner behov att såga ner något som tagit så god tid på sig att växa upp. Men jävlar vad ljust det blev på vår tomt. Plötsligt har vi fri sikt över till nästa granne och man ser dessutom ytterligare ett hus bort. Jag sände en tanke till förra ägarna som planterat avenbokshäcken, det var nog ganska klurigt trots allt.

tack till Dieter som tog bilden för ett par år sedan.

Brother Love - Half Pint (Power House 1985)

Half Pint föddes som Lyndon Roberts men fick smeknamnet Half Pint för att han var så kortvuxen. Han debuterade 83 med "Sally" för producentparet Lewis&Marshall. Producenten King Jammy som vid den här tiden fortfarande kallade sig Prince hade precis återvänt till Jamaica från Kanada. Jammy öppnade sin egen studio och gav både sig själv och Half Pint några av sina tidiga framgångar med "One In A Million" och "Money Man Skank". Vill man vara elak kan man säga att Half Pint är en smula begränsad och att alla hans låtar låter likadant. Men det finns en entusiasm och glädje som är väldigt fräsch och upplyftande, det är svårt att inte må lite bättre efter att ha satt på lpn "Greetings" från 85 för producenten George Phang, döpt efter monsterhiten med samma namn. Första spåret är "Brother Love" och den drivs av Sly&Robbie i högform precis innan "Sleng Teng" kom och förändrade allting. Att sen Rolling Stones spelade in en cover av "Winsome" gjorde naturligtvis att framtiden såg ännu mer lovande ut för Half Pint.