Böcker/Mark Timlin - Guns Of Brixton

Mark Timlin började sin yrkeskarriär som roddare åt bla T-Rex och The Who och drev en sjaskig rockklubb i Clapham. 1988 skrev han sin första bok. Anledningen var enligt honom själv att han var säker på att kunna göra ett bättre jobb en majoriteten av dåtidens deckarförfattare. Det har blivit ett trettiotal böcker under fem olika namn. Knappt tjugo handlar om privatdeckaren Nick Sherman. Det blev också en tv-serie med Clive Owen i huvudrollen. Jag läste en handfull på nittiotalet.Lättlästa bagateller i den cyniska/lätt hårdkokta skolan. Lite som en talrik fil och flingor, man vet vad man får men det är inte så upphetsande. Innan jag nyligen sprang på Guns Of Brixton hade jag inte läst eller tänkt på Mark Timlin på mycket länge. På pappret lovar i varje fall boken lite mer. 535 sidor som spänner över fyrtio år av kriminell verksamhet i Londons södra delar. Det börjar med ett bankrån som går åt skogen och slutar med en juvelstöld som kör i diket. Bägge på grund av att någon golat. Vi följer några brottslingar och deras anhöriga från sextiotalet och framåt genom svek, död och kärlek. Under bokens första halva var jag rätt besviken. Visst välskriven och underhållande men ändå lite lätt på något vis. Men mot slutet är man fast. Karaktärerna är väl inte hundra men miljöskildringarna från södra London, Brixton, Battersea, North Peckham Estate osv. är mästerliga. Plus också för tillbakablickarna med mycket mode och musik som känns trovärdiga. Ett bra val för anglofiler som gillar London och deckare.

Weedfields - Desi Roots (Hawkeye 1980)

Desmond Young eller Desi Roots är en ganska okänd artist. Han jobbade som musiker och körsångare och spelade in en handfull singlar under sjuttiotalet. När reggaen var som hetast i början på åttiotalet spelade han i två lp för Hawkeye i England. Vad händer med alla artister? Några fortsätter envetet, alltför många går ner sig och dom allra flesta får helt vanliga arbeten. För Desmond har det gått bra. Han är numera ordförande för JFM (Jamaican Federation of Musicans), fackpamp mao. Weedfields är en liten pärla och jag är säker på att om Dessie legat på säg Greensleeves istället för Hawkeye hade hans namn varit betydligt mer välkänt.

Prince Lincoln Thompson & The Royal Rasses Live Mariahissen Stockholm November 1982

Jag var på Kjell&Co idag och köpte en liten gadget som man scannar in filmnegativ på datorn med. Funkar bra och hyggligt lätt att använda. Så nu är det bara att plocka fram negativen och sätta igång. Det här är ett litet smakprov.

Rat A Cut Bottle - Lion Youth (Virgo Stomach 1981)

Den första Engelska låt som kommer med på listan. Det kommer antagligen att bli någon till. Aswad, Steel Pulse, Pablo Gad och Linton är alla artister som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns inte så mycket jag kan säga om Lion Youth (Clarence Williamson). Efter den här låten spelade han in en Lp(Love Comes & Goes) och inte mycket mer hördes av honom. Låten är inspelad i England och producerad av John Rubie(Inte att förväxla med Jack Ruby) och var en hit det goda reggaeåret 1981. Titeln anspelar på att det är så tuffa tider att tom. råttorna måste slå halsen av en flaska för försvara sig. För mig var den den slöa nästan hypnotiska pianoslingan som fick låten att fastna och aldrig försvinna. Att det är lite för tiden typiska synthtrummor skadar naturligtvis inte heller. En okänd dj kommer in och toastar(rappar) mot slutet och det är troligen den gode Clarence själv.

Long After Tonight Is All Over - Jimmy Radcliffe (Musicor 1964)

Tillägnad min gode vän Borgmästaren.

Something's Gotta Give - Assassin (City Life Riddim/2Hard Recording)

En liten trevlig poplåt med Assassin över en sommarlätt rytm som spelas flitigt i Enskede just nu.

TV Tipset:SVT2 Ikväll 23:55 The harder they come

Se den, eller se om den. Håller bra fortfarande.