Nick Stone - Mr Clarinet

En av de största positiva överraskningarna för mig när det gäller deckare på senare år var när jag läste Nicks Stones "King Of Swords" för något år sedan. Den är en "prequel"(finns det något bra svenskt ord för det?) till "Mr Clarinet" Nu ger Nordstedts ut Stones debutbok "Mr Clarinet" på svenska.Bägge rekommenderas varmt och jag återkommer till Nick Stone när jag läst hans tredje "Voodoo Eyes" som kommer ut i slutet på maj
Jag undrar varför inte boken kunde få heta "Herr Klarinett", det är ju många år sedan man slutade översätta engelska filmtitlar men jag visste inte att man slutat med boktitlar också.

Billie Jean, Billie Jean, Billie Jean & Billie Jean

Billie Jean är naturligtvis mest Michael Jacksons monsterhit från 1983. Albumspår från 1982 och lpn Thriller. Skriven av Michael i samarbete med Quincy Jones och enligt legenden mixad 91 gånger av Bruce Swedien innan han valde mix#2. Shinehead korsade någon udda Lee Perry rytm med Ennio Morccione och Michael Jackson och gjorde sin egen tolkning av Billie Jean. I mina kretsar har det aldrig varit riktigt pc att gilla Michael men Shinhead gick bra. Själv har jag alltid varit svag för det minimalistiskt digitala och jag tyckter att det är jättebra. Producenter har varit och nosat på rytmen tidigare (Bobby Digital) men nu har franska Irie Ites tagit tag i saken ordentligt och har en ny version ute med bidrag av Sizzla, Lutan Fyah, Mark Wonder mfl. Jag älskar rytmen men inga tiopoängare. Något som nästan är snudd på tiopoäng är Aloe Blacc version. Aloe är en av Amerikas mest lovande moderna soulsångare, kanske mest känd för "I want Dollars" som är ledmotiv till Tv serien "How to Make It in America". Håll ögonen på honom på och lyssna på hans tolkning av Billie Jean.
Tack till UndergroundUndercover från NZ som gav mig inspiration

En Boy George historia med lyckligt slut eller en god anledning att lägga upp en Royals låt på bloggen.

Sjuttonhundratals ikonen här bredvid hängde på väggen hemma i Boy Georges vardagsrum i tjugofem år. Boy Georges blev intervjuad hemma hos sig själv och någon kände igen ikonen på väggen som hemmahörande i Church of Saint Charalambo på cypern. Ikonen "försvann" under den turkiska invasionen av Cypern 1974 och har nu återbördats. Boy George köpte enligt honom själv ikonen hos en konsthandlare i london 1985 och har lämnat tillbaka den till H.G. Bishop Porfyrios of Neapolis, representant för den cypriotiska kyrkan.
Boy George är väl inte så känd i dessa dagar men tillsammans med sitt band Culture Club var han en av det tidiga åttiotalets stora popstjärnor. En av bandets hittar var "Karma Chameleon" som tagit mycket inspiration från The Royals "Peace and Love" från 1973.

Stop - Lutan Fyah (Backstabber Riddim/Oneness Records)

Lutan Fyah kommer till Stockholm och Kägelbanan kommande fredag. Jag tänkte försöka ta mig dit. Under tiden värmer jag upp med Lutans färska Stop över tyska Oneness Records utmärkta Backstabber Riddim.

Ricky Bruch

Av någon anledning kom vi att prata om Ricky Bruch idag på jobbet. Häpnadsväckande nog visade det sig att många av den yngre generation knappt kände till honom. Glöm aldrig Ricky, en riktig hjälte. Här en finsk affisch för Rickys italienska film från 1974.

Lord Watch Over Our Shoulders - Garnet Silk (Jammys 1994)

När reggaen hade en av sina mörka perioder i början på nittiotalet var Garnet en av få ljusglimtar. Garnet debuterade som nittonåring 1985: Under resten av åttiotalet körde han live på sound systems under artisnamnet "Little Bimbo". Karriären gick väl sådär men han lärde sig att skriva nya texter till befintliga rytmer och han skaffade sig scenvana. Han bytte namn och började få spela in lite skivor men 1992 var hans stora genombrottsår. Han gav ut lpn "Its Growing" för Bobby Digital fick sin första stora hit med "Hello Mama Africa" Under de kommande två åren blev han bara större och större, hitlåtarna kom i en strid ström från alla producenter och han gjorde bejublade konserter både på Jamaica och internationellt.94 skrev han kontrakt med stora Atlantic Records och började spela in en platta för en internationell storsatsning. Kort sagt han var för många reggaens framtid när han den 9 december dog i en märklig eldsvåda. Det är väl ingen som riktigt säkert kan säga vad som hände.Den vanligaste version går ut på att han hade haft inbrott och därför som säkerhetsåtgärd lånat två pistoler av sin advokat, två vänner var över och en pistolerna gick oavsiktligt av, skottet fick en gasflaska att explodera och övertända huset, Garnet och vännerna klarade sig oskadade ur huset, Garnet går tillbaka in för att rädda sin mamma och bägge dör. Mycket tragisk slut. Vem vet vad han varit idag men i mina ögon och öron hade han talang nog för att kunna ha gått mycket långt. En mycket uttrycksfull röst här i sin kanske bästa låt.

Böcker/Ian Thomson - The Dead Yard;A Story Of Modern Jamaica

Den här boken handlar väldigt lite om nutid och närmast ingenting om framtiden för Jamaica. Ian Thomson har tidigare bland annat skrivit en bok om Haiti(Bonjour Blanc) och har under förberedelserna för den här boken tillbringat stora delar av två år resande på Jamaica.
Boken är skriven ur ett mycket brittiskt perspektiv och det är inget fel med det eftersom Jamaica fortfarande är en del av samväldet och mycket av landets kultur och administration fortfarande vilar på en mycket brittisk tradition.Historiska tillbakablickar som sätter dagens Jamaica i sitt sammanhang med slaveri, sockerrörs odling, kolonialism osv håller alla mycket hög klass. Det är också många minoriteter(judar, kineser, skottar mfl) som får intressanta kapitel tillägnade sig. Det var mycket nytt för mig och väldigt intressant. Lejonparten av boken består av samtal med äldre Jamaicaner som har emigrerat till England(och i många fall flyttat tillbaka igen) om vad som hänt sedan självständigheten(1962). Det vilar en mycket stark känsla av "det var mycket bättre förr" över den delen av boken. Jag tror inte att det är medvetet av författaren utan att det är en korrekt beskrivning av stämningsläget för många äldre Jamaicaner.Det jag saknade var att lite fler unga hade fått uttala sig och kanske lite mer betoning på dagens starka band med USA som i mycket ersatt Storbritannien tidigare roll. Totalt sett en mycket bra om än deprimerande bok.