Den här boken handlar väldigt lite om nutid och närmast ingenting om framtiden för Jamaica. Ian Thomson har tidigare bland annat skrivit en bok om Haiti(Bonjour Blanc) och har under förberedelserna för den här boken tillbringat stora delar av två år resande på Jamaica.Boken är skriven ur ett mycket brittiskt perspektiv och det är inget fel med det eftersom Jamaica fortfarande är en del av samväldet och mycket av landets kultur och administration fortfarande vilar på en mycket brittisk tradition.Historiska tillbakablickar som sätter dagens Jamaica i sitt sammanhang med slaveri, sockerrörs odling, kolonialism osv håller alla mycket hög klass. Det är också många minoriteter(judar, kineser, skottar mfl) som får intressanta kapitel tillägnade sig. Det var mycket nytt för mig och väldigt intressant. Lejonparten av boken består av samtal med äldre Jamaicaner som har emigrerat till England(och i många fall flyttat tillbaka igen) om vad som hänt sedan självständigheten(1962). Det vilar en mycket stark känsla av "det var mycket bättre förr" över den delen av boken. Jag tror inte att det är medvetet av författaren utan att det är en korrekt beskrivning av stämningsläget för många äldre Jamaicaner.Det jag saknade var att lite fler unga hade fått uttala sig och kanske lite mer betoning på dagens starka band med USA som i mycket ersatt Storbritannien tidigare roll. Totalt sett en mycket bra om än deprimerande bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar