Rat A Cut Bottle - Lion Youth (Virgo Stomach 1981)

Den första Engelska låt som kommer med på listan. Det kommer antagligen att bli någon till. Aswad, Steel Pulse, Pablo Gad och Linton är alla artister som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns inte så mycket jag kan säga om Lion Youth (Clarence Williamson). Efter den här låten spelade han in en Lp(Love Comes & Goes) och inte mycket mer hördes av honom. Låten är inspelad i England och producerad av John Rubie(Inte att förväxla med Jack Ruby) och var en hit det goda reggaeåret 1981. Titeln anspelar på att det är så tuffa tider att tom. råttorna måste slå halsen av en flaska för försvara sig. För mig var den den slöa nästan hypnotiska pianoslingan som fick låten att fastna och aldrig försvinna. Att det är lite för tiden typiska synthtrummor skadar naturligtvis inte heller. En okänd dj kommer in och toastar(rappar) mot slutet och det är troligen den gode Clarence själv.

Long After Tonight Is All Over - Jimmy Radcliffe (Musicor 1964)

Tillägnad min gode vän Borgmästaren.

Something's Gotta Give - Assassin (City Life Riddim/2Hard Recording)

En liten trevlig poplåt med Assassin över en sommarlätt rytm som spelas flitigt i Enskede just nu.

TV Tipset:SVT2 Ikväll 23:55 The harder they come

Se den, eller se om den. Håller bra fortfarande.

Tinnitus, eller varför är det så jävla tyst i trädgården?

Härom kvällen sa Anna till mig
-Hör du syrsorna?, vilket jäkla liv det är i trädgården. Jag var i ett annat rum och tänkte väl inte så mycket på det. -Jag hör inget. Anna kom in på kontoret där jag satt-Allvarligt, hör du inte syrsorna. Det är värsta konserten ute i trädgården. Nu hade hon min uppmärksamhet. Tyst, helt jävla tyst, ingenting. Öppnade fönstret och stack ut huvudet.Inte helt tyst, vanliga nattljud men definitivt inga syrsor. Anna tittade klentroget på mig - Du hör verkligen inga syrsor va? - Nä det gör jag inte(nära att cracka nu) låt mig vara.
Lätt panikslagen började jag göra lite sökningar på nätet. Kära nätet där kan man alltid hitta en vän och göra bristfälliga självdiagnoser. Det visade sig att syrsor ligger på en frekvens som är vanlig att man tappar vid lätt hörselnedsättning. Jag hittade ett par berättelser som liknade min egen vilken kändes bra.
Det är inte mycket att göra åt bara att gilla läget. För mycket lyssnade på musik har tagit ut sin rätt. Man ställer sig dock några frågor.
När hörde jag dom små rackarna senast? Det kan väl ändå inte vara på Korfu 1980 vilket är sista gången jag tydligt minns att jag hörde dom. Skall jag vara ärlig trodde jag inte det fanns spelande syrsor i Sverige, vilket kanske indikerar att det var ett tag sedan sist.
Vilka andra ljud hör jag inte? Min dotters gråt? En pistol som osäkras? Ljudet av siden mot hud? Det hela öppnar obehagliga perspektiv och sätter tankarna i rörelse.
Jag håller Steve Jobs ansvarig och hoppas att dom kluriga killarna på Pfizers utvecklingsavdelning fixar det här problemet också.

Jag blev uppraggad tidigare ikväll.Jag satt på den lokala pizzerian, drack en öl och väntade på att min pizza skulle bli klar. Vid bordet bredvid satt två kvinnor i sextio års åldern och drack vitt. Jag satt och läste kvällstidningens sportbilaga när den ena kvinnan frågar -Gillar du trav? Ja för fan, ikväll är det ju Hugo Åbergs(stort travlopp). -Kan du kolla i din tidning när sändningen börjar? Det visade sig att den börjat redan för tio minuter sedan. Nu fick hon bråttom. Jag har spelat V75 vi måste gå nu sa hon till sin väninna. Jag har ju ett fullt glas vin, kan du inte vänta lite så går vi hem till mig och tittar. Travfantasten tog ett förmodligen empiriskt grundat beslut och reste sig hastigt från bordet och gick. -Jag har spikat Hoity Toity Face i första, jag går nu sa hon över axeln och försvann. Den kvarvarande kvinnan drack sitt vin och spände ögonen i mig.
-Du skall du inte hänga med upp till mig och dricka lite vin och kolla trav?
Mycket elegant i all sin enkelhet. Jag blev naturligtvis skitnödig och mumlade någonting om att jag måste hem men tackade för erbjudandet. Tisdagsraggning, läskigt.

Dennis Brown 1957 - 1999

Dennis live från Montreux 1979. Dennis som bäst, framför en cover av Dennis Walks "The Drifter". Vilken sång och vilket komp, blåssektionen får mig att bli gråtfärdig. Och när skall gula snickarbrallor bli inne igen?

Tribulation (Observers 1973) Promised Land (Yvonnes Special/Simba 1980) - Dennis Brown

Dennis Brown är en av Jamaicas största artister genom tiderna. Överskattad, knappast. Underskattad, förmodligen. Som så många startade Dennis sin artistbana som barnstjärna hos Coxsonnes Studio One. Under sin långa och framgångsrika karriär spelade han sen in för snart sagt alla producenter och bolag. Några gånger var han och sniffade på internationell succe men alla bitar föll aldrig på plats. En del säger att han var för snäll och saknade driv. Det må så vara men hade han haft kontrakt med ett stor bolag som marknadsfört honom rätt vet jag att han hade kvalité nog att bli känd utanför reggekretsar. En stor stilbildare för kommande reggaesångare och mina två låtar på 100 listan är förmodligen i underkant.
Jag väljer Tribulation från hans i mina ögon kanske bästa period, tillsammans med producenten Niney. Som bonus en fantastisk dub där kompbandet Soul Syndicate får glänsa.
Sen blir det Promised Land över Aswads Love Fire/Dub Fire. det sägs att Dennis hörde Aswads låt under ett soundcheck inför en spelning i Frankrike och gillade den så mycket att han bad om att få spela in sin egen låt. Rytmen och låten är aktuella igen med Damian Marley och NAS nyinspelning.