Maytones live från Sierra Nevada

Maytones är en av mina absoluta favoriter. Sedan ganska länge är det bara Vernon Buckley solo. "Bowie Wowie" är inspelad 1970 så det är samma tidsepok som "Billy Goat" som är med på listan sedan tidigare. Backad av "Soul Syndicate" från Sierra Nevada, för en vecka sedan och knivskarp bild.

96 Degrees In The Shade - Third World (Island 1977)

Det är varmt så det känns som rätt läge att välja en riktig sommarhit till listan. Reggaeartister har nästan alltid haft problem när de fått kontrakt med multinationella skivbolag. De blir liksom varken hackat eller malet, man tappar sin ursprungliga publik och vinner ingen ny. Third World är ett av få band som klarat av detta. Kanske för att men var ganska "slicka" redan från starten och inte hade så mycket "trovärdighet" att tappa. Bandet fick tidigt kontrakt med Island Records och turnerade flitigt jorden runt, ofta som förband till Bob Marley. Den riktigt stora hiten blev en cover av The O'Jays "Now That We Found Love". Det anses inte riktigt fint att tycka om Third World i reggaekretsar. Det struntar jag i för 96 Degrees är ett monster.

Böcker/Leif Davidsen - Paparazzons Heder

Det här är en annan bok som jag blev rekommenderad och förmodligen aldrig skulle läst annars. Fick låna boken med rekommendation av Anna B. Jag hade inte valt den på grund av titeln(vem går igång på "paparazzi") och det smaklösa omslaget. Just den här utgåvan är på förlaget "En Bok För Alla" vilket kanske kan förklara omslaget, men å andra sidan innebär det att tack vare att staten tycker(tyckte, stödet är nu borta) att det är en god bok är det statssubventionerade priset bara 26,-
Jag kan villigt erkänna att jag aldrig hört talas om Leif Davidsen innan jag fick boken i min hand. Han är dansk och fick Glasnycklen(pris som delas ut till nordens bästa deckare sedan 1992) för den här boken. Boken utkom redan 1998 och är utgången på förlaget vilket innebär att den kan vara lite svår att få tag på. På bokskotten i Stockholm vilket är en av få bokhandlare som lagerför lite äldre böcker finns den dock. Där hittade jag också "Fienden I Spegeln" inbunden på rea för en liten slant.

Leif Davidsen har arbetat som journalist och varit stationerad i bla Madrid och Moskva. Det märks i boken som är en internationell thriller lite i John le Carres anda och utspelar sig mest i Spanien. Det handlar inte så mycket om att ta bilder på celebriteter utan snarare om äldre bilder tagna av den nu paparazzi fotograferande hjälten Lime(I orginal heter boken "Lime's billede" vilket är en bättre titel). Lime tar en bild på fel politiker med fel kvinna och det blir en soppa. Francoanhängare, ETA, IRA, KGB, Danska SÄPO, RAF och STASI dyker alla upp på ett hörn. Det är inte alla förunnat att knyta ihop en sån säck men Davidsen lyckad med bravur. Han beskriver också sitt (älskade?) Madrid så levande och lockande att i varje fall jag fick lust att åka dit omgående. Mycket bra bok. Åtta av hans böcker finns översatta till svenska, kul att ha fått något att bita i.

Ny layout

Som ni kanske noterat har jag bytt design på bloggen. Jag tycker själv att den nya är fulare är den gamla. Fördelen är att den utnyttjar ytan mycket bättre så att man tex kan se hela bilden på Blue Velvet klippet. Annars är det bara en dag kvar till "gymnasten" får sin drömprinsessa. En utmärkt anledning till att sitta och huka i förorten och titta på fotbolls-vm.

Satta Massa Gana (Clinch 1971) Declaration Of Rights (Studio One 1971) Poor Jason White (Clinch 1972) - The Abyssinians

The Abyssinians är förmodligen den bästa sånggruppen från Jamaica. Det vill inte säga lite från en land där också grupper som Congoes, Culture, Heptones, Wailers och Wailing Souls finns/funnits. Gruppen bildades av Bernard Collins och Donald Manning 1968. Ganska snart rekryterade man också brodern Lynford Manning. Hos Coxsones Studio One spelade man in tre sånger, "Satta", "Declaration" och "Cheating Is Wrong". Den sistnämnda har aldrig blivit utgiven men dom andra två platsar på min lista. "Satta" spelades in redan 1969 men Coxsone ville inte ge ut den. Kanske var den för spirituell och konstig med textdelar på Amhariska eller så tyckte han helt enkelt inte att den var bra nog. Gruppen själva trodde i varje fall på låten. Två år senare köpte man loss tejpen och gav ut den på sin egen etikett "Clinch". Låten har sedan dess nästan blivit lite av reggaens nationalsång.





Jag vet inte vad som hände när dessa låtar spelades in men allting blev i varje fall perfekt. "Declaration" spelades in i nära anslutning till "Satta" men blev även den outgiven till "Satta" blev en hit och Coxsone skyndade sig att ge ut den. Om det finns några änglar och jag mot förmodan någon gång skulle få träffa dom skulle det låta så här.


"Poor Jason White" bygger på en sann historia och handlar om Jason och hans pappa. Vid en fisketur går motorn i deras fiskebåt sönder och dom driver runt i fjorton dagar. Pappan dör men Jason klarar sig och blir upplockad av ett tyskt fartyg och förd till Panama. Lyssna på texten och dom överjordiska harmonierna och njut.



1976 kom debut lpn "Forward Onto Zion" (återutgiven lätt omstuvad som Satta Massgana av Heartbeat) ett mästerverk som rekommenderas förbehållslöst. Lite mer singlar och någon lp gavs ut men Abyssynians är ett av få band från Jamaica som är underutgivna. Bandet splittrades, återförenades och splittrades igen. Jag tror att dagens Abyssinians är två tredjedelar av ursprungsgruppen. Här kommer "Yim Mas Gan" live från 2007. Äldre farbröder men harmonierna sitter där fortfarande.

Böcker/Carin Gerhardsen - Pepparkakshuset

När jag skrev om "Tre Sekunder" av Roslund & Hellström fick jag tips av "Anonym" att läsa något av Carin Gerhardsen. Nu har jag gjort det. Det är alltid välkommet med tips på bra böcker. Man behöver någon form av impuls för att välja att läsa en bok och i takt med att bokhandlarna blir färre och färre blir det svårare att välja. Visst näthandlarna har kluriga mjukvaror som berättar för dig att folk som köpt "Män som hatar kvinnor" också beställt "Flickan som lekte med elden". Ibland funkar det men tips är alltid bra. Jag hade förmodligen inte valt att köpa pepparkakshuset annars. Tråkigt nog får boken knappt godkänt. Det som är bra är ett klart enkelt språk, en viss socialrealism som tilltalar mig och lite trevliga miljöer från södra Stockholm. Det som är mindre bra är att mördaren inte är trovärdig och att polisens arbete lider samma brist. Att hämnas nästan fyrtio år gamla oförrätter och förvandlas till en seriemördare kräver för mig mer av trovärdighet i storyn än Carin erbjuder. Dessutom använder hon sig av onödigt snaskiga våldsskildringar och några berättartekniska varianter som jag inte uppskattar.

Döden Och Demokratin

I dagens AB skriver dansken Carsten Jensen om Afghanistankrigets nio dogmer. Det är naturligtvis skrivet ur ett danskt perspektiv men skillnaden mot ett svenskt torde vara ganska liten.
Ett litet smakprov.
"Det är inte i vapenförråden, som en nations storhet kan beskådas, det är i folkets hjärtan, och det är som representanter för denna illusoriska självuppfattning som våra pojkar befinner sig i Afghanistan. Innanför uniformerna är de pacifister och skjuter endast i nödvärn. De är där i första hand för att hjälpa. De är öppna, vänliga, tillmötesgående, förstående, känsliga, toleranta, kort sagt en inkarnation av alla danska dygder, som här är koncentrerade under en och samma stålhjälm. Våra pojkar är dessutom allesamman förkämpar för kvinnofrigörelse och älskar barn."
Jag håller inte nödvändigtvis med om allt i artikeln men den är väldigt tänkvärd.
Tryck på rubriken ovan och läs hela artikeln själv.

Fotbolls-VM 2010

Så var det dags igen, det känns inte som det var mycket mer än fyra år sen sist. Idag har jag och Agnes laddat inför vm. Jag genom att se Hammarby få stryk med 4-2 av Degerfors och Agnes med att skita i sina nya "Libero Up&Go football collection". Jag tror hon hade roligast. Jag är lite tveksam till om ett fotbolls-Vm verkligen är vad Sydafrika behöver men i bästa fall kanske det kan fördröja landets väg mot avgrunden en smula. Man kan i varje fall trösta sig med att fotboll verkligen är den svarta majoritetens sport och har en mycket mer folklig förankring än rugby. Jag ser fram mot mycket bra fotboll och på ett sätt kanske man kan koncentrera sig mer när man inte behöver bekymra sig över Sveriges öde.

På allmän begäran

Rastaman Camp - Freddie McGregor (Studio One 1976) Nah Sell Out The Ting - Freddie McGregor (Road Dog 2007)

Freddie McGregor är en av många reggaeveteraner som började sin karriär hos Studio One. När han började köra med The Claredonians i mitten av sextiotalet var han bara tio år gammal och det sägs att han fick stå på en låda för att nå upp till micken. Han gick som barn i huset på Brentford Road(S1), körade, arrangerade och spelade trummor. I mitten av sjuttiotalet fick han ge ut några singlar i eget namn bla Rastaman Camp. Producenten Winston "Niney" Holness spelade in och gav ut hans debutalbum "Mr.McGregor" 1979. Coxsone hakade på och året efter kom mästerverket "Bobby Babylon". Sedans dess har Freddie haft en lång och framgångsrik karriär. "Jogging", "Big Ship" och "Push Come To Shove" är några hitlåtar som poppar upp i huvudet. Med tiden har han blivit slickare och slickare och i min smak tråkigare. På senare år har han givit ut en serie album "Jamaican Classics" där han spelat in covers av andras reggaeklassiker. Kompetent men ack så tråkigt. Därför blev jag både överraskad och glad när jag sprang på "Nah Sell Out The Ting" för ett par år sedan. I händerna på Hopeton Hibbert (son till reggaesångaren Toots) leverar han en ett riktigt mästerverk.

Halvtid, eller varför är löparskor så jävla fula?

Tre av sex månader av min föräldraledighet har gått, halvtid mao. Det har väl i stort sett blivit som jag tänkt mig. Om något så har väl Agnes varit lite lättare att ha göra med än jag trodde. Alla sa att man skulle få svårt att få något gjort men jag hade nog ändå inte fattat hur svårt det är. Det är närmast omöjligt att tex. klippa gräset med en ett och en halv åring springande runt benen. Sen är barn en dörröppnare, jag är inte känd för att småprata med främlingar på tunnelbanan eller i affären men tack vare Agnes händer det nu allt oftare. Det som är konstigt är att jag tycker att det är ganska trevligt. Nu har vi fått plats på dagis vilket i babyboomens Stockholm inte är helt enkelt. Tjugotredje augusti är det inskolning och sen är det dags för pappa att börja jobba igen. Känns sådär just nu man har ju fått lite smak på det här nu.
En trevlig bieffekt är att jag tappat ett par pannor i vikt. Man har naturligtvis rört lite mer på sig och ätit lite annorlunda. Jag hade som föresats att försöka laga mat till familjen varje kväll och jag har nästan lyckats med det. Det som är roligt är att min dotter smaskar i sig med god aptit av det jag lagar vilket naturligtvis gör det extra tacksamt. Det är i varje fall ganska kul att för första gången någonsin få gå ner en storlek på jeansen.
Jag har en obehaglig föraning om att så fort jag är tillbaka på arbetet så kommer kilon tillbaka. Sitta still på stolen hela dagarna och äta mat vid skrivbordet. Då kom jag på den smarta iden att om jag tar en vit månad direkt när jag börjar så kanske det kan kompensera lite grand. Sen tänkte jag lite till och insåg att jag inte vill börja med någon vit månad. Då gick jag och köpte mig ett par löparskor. Jag har ännu inte provat dom annat än som promenadskor men jag tänkte att om jag berättar att jag köpt dom så kanske jag kan få lite uppmuntran/tråkningar så jag tar mig i kragen. Jag köpte ett par Puma. Det är inte årets modell eftersom det var rea(men får kalkylera med att dom aldrig kommer att användas) och dom är skitfula. Jag har kollat runt lite grand det finns massor av andra skor som säkert är bättre än mina Puma men dom har något gemensamt i att alla är fula i varierande grad. Herregud vad händer på skoföretagens designavdelningar. Jag kommer att tänka på någon av Peter Shmeicels tidigaste tröjor eller svenska skidlandslagets mörkaste stunder när någon på skidförbundet rökt valla innan dom beställde dräkter. De flesta skoföretagen gör ju också andra skor som är snygga oftast. Löparskor skall vara lite högteknologiska, många olika (dyra)material och det skall uppenbarligen synas, Nätstruktur och neonfärger är en självklarhet. Mina förra löparskor var ett par Lejonskor som jag hade i lumpen. Det var inte mycket mer än ett par förstärkta espadrillos men dom var i varje enfärgade och ganska diskreta. Om(väldigt mycket om) jag verkligen skall börja springa måste jag väl gå och köpa några byxor och kanske träningsoverall. Blir intressant.

Ölen på bilden är Dugges Lager no1. Riktigt smaskig premiumöl som lämpar sig att dricka under tiden man planerar nästa träningspass.