Böcker/Ian Thomson - The Dead Yard;A Story Of Modern Jamaica

Den här boken handlar väldigt lite om nutid och närmast ingenting om framtiden för Jamaica. Ian Thomson har tidigare bland annat skrivit en bok om Haiti(Bonjour Blanc) och har under förberedelserna för den här boken tillbringat stora delar av två år resande på Jamaica.
Boken är skriven ur ett mycket brittiskt perspektiv och det är inget fel med det eftersom Jamaica fortfarande är en del av samväldet och mycket av landets kultur och administration fortfarande vilar på en mycket brittisk tradition.Historiska tillbakablickar som sätter dagens Jamaica i sitt sammanhang med slaveri, sockerrörs odling, kolonialism osv håller alla mycket hög klass. Det är också många minoriteter(judar, kineser, skottar mfl) som får intressanta kapitel tillägnade sig. Det var mycket nytt för mig och väldigt intressant. Lejonparten av boken består av samtal med äldre Jamaicaner som har emigrerat till England(och i många fall flyttat tillbaka igen) om vad som hänt sedan självständigheten(1962). Det vilar en mycket stark känsla av "det var mycket bättre förr" över den delen av boken. Jag tror inte att det är medvetet av författaren utan att det är en korrekt beskrivning av stämningsläget för många äldre Jamaicaner.Det jag saknade var att lite fler unga hade fått uttala sig och kanske lite mer betoning på dagens starka band med USA som i mycket ersatt Storbritannien tidigare roll. Totalt sett en mycket bra om än deprimerande bok.

Poor Marcus (live) - Mighty Diamonds

Som flitiga läsare kanske kommer ihåg började jag min lista med Mighty Diamonds. Då hittade jag inget bra liveklipp, men från samma ställe (Hootannay i Brixton) som klippet med Wailing Souls kommer det här färska.

Mr.Fire Coal Man (Supreme 1971) Bredda Gravallicious (Massive 1977) Kingdom Rise Kingdom Fall (Greensleeves 1980) - Wailing Souls

Wailing Souls är en av Jamaicas mest långlivade grupper och dessutom en av mina absoluta favoriter. Winston "Pipe" Matthews debuterade redan som tolvåring som en del av "The Schoolboys" och spelade in "Little Dillly" för Prince Buster. Pipe träffade Lloyd "Bread" McDonalds och tillsammans blev de "The Renegades". Det blev några singlar utan framgång men hjärtat i vad som blev Wailing Souls ända fram till idag var skapat. Som så många andra hamnade grabbarna (nu under namnet "The Classics") så småningom hos Studio One. Deras första inspelningdag på Brentford rd. resulterade i "Back out", "Row Fisherman Row" och "Mr Fire Coal Man". Alla tre skulle kunna vara med på min lista men jag väljer "Mr Fire Coal man"WS fortsatte hos Coxsonne några år framåt och det mesta finns samlat på två album "The Wailing Souls" och "Soul&Power" som är omistliga. 1976 slog Channel One upp portarna. Ws bestod nu också av George "Buddy" Haye och Garth Dennis och i sin mest klassiska lineup kom hitlåtarna inspelade för bröderna Hookims Channel One på rad. till exempel "Things&Time" och "Back Out" bägge nyinspelningar av äldre låtar. WS tjänade tillräckligt med pengar för att ge sig på självproduktion för sin egna etikett "Massive" första släppet blev den magnifika "Bredda Gravalicious"
Med nya blåspålägg gjorda i London blev den kanske ännu lite bättre och bildade hörnsten på lpn "Wild Suspense" utgiven av Island för den internationella marknaden. Vi tar den live också, från "Hootananny" i Brixton inspelat i våras. "Pipe" och "Bread" som duo igen rätt många år senare.
Några år senare var det Henry "Junjo" Lawes som gällde bland producenter. Kanske inte så mycket för att han hade något att tillföra rent musikaliskt(högst tveksamt) men han hade gott omdömme nog att hyra det bästa, "Roots Radics" & "Scientist" och kanske viktigast av allt han hade ett avtal med "Greensleeves" i London vilket gjorde att hans nådde ut. "Junjo" är väl mest känd för artister som Barrington Levy och Yellowman men spelade också en en hel del mer traditionell reggae. "Junjo" och WS samarbetade ett par tre plattor och aldrig har det väl varit mer perfekt än i tiominuters reggaenirvana i "Kingdom Rise Kingdom Fall". Det blir helt enkelt inte mycket bättre än så här.

Det har fortsatt att gå bra för WS, grammynomineringar, kontrakt med Sony och favoriter på den internationella reggaescenen. Jag älskar WS och 45 år senare gör dom fortfarande plattor som funkar.

The Majesty Dont Please - Fantan Mojah (Jaguar Riddim/Weedy G Soundforce)

Straight outta Männedorf i Schweiz kommer en mycket bra ny rytm. Bästa spåret kommer från Fantan Mojah.I en för honom ovanligt lågmäld historia. Rytmen finns nu för digital nerladdning hos normala leverantörer.

Böcker/Martin Limon - G.I. Bones

Det finns många olika typer av böcker och böcker är så fantastiska att dom uppfyller nästan alla behov. Vissa böcker är som att bli riktigt kär, man tappar omdömet totalt och tappar allt perspektiv. Vissa böcker lämnar en bara likgiltig och ger ingenting, Jag är en stor pojke nu så jag har blivit bättre på att bara kasta dåliga böcker och inte ödsla dyrbar tid. Någonstans sitter Luther fortfarande på min axel och säger - Den kanske blir bättre, Du måste fullfölja vad du börjat, Du kommer aldrig att förlåta dig själv osv. i en perfekt värld skulle naturligtvis alla böcker innebära samma kick som att var jättekär, eller kanske ändå inte.
Martin Limons böcker befinner sig någonstans mitt emellan. Jag blir glad varje gång det kommer än ny bok(och det är inte så ofta, fem böcker på knappt tjugo år är en behaglig takt), det ger mig förströelse som jag inte skulle vilja vara utan.
Martin Limons böcker utspelar sig i sjuttiotalets Korea och våra hjältar är George Sueno and Ernie Bascom. De två är amerikanska miltärpoliser och spelplatsen är Itaewon, Seouls "red light district". Till Itaewon styr varje kväll en stor del av de amerikanska styrkor som blev kvar efter koreakriget sina steg. Doften av hor och Kimchi vilar tungt över Itaewon och i konflikten mellan uttråkade unga amerikaner och ett samhälle i belägring uppstår god underhållning. Med stor respekt för koreansk kultur och god kännedom om amerikansk militär bli Limon en perfekt guide i natten.
G.I. Bones är en av de bättre i serien som nu består av fem stycken. Men lyssna på apan som sitter på din axel och börja från början.
1. Jade Lady Burning (1992)
2. Slicky Boys (1997)
3. Buddha's Money (1998)
4. The Door to Bitterness (2005)
5. G.I. Bones (2009)

Gregory Isaacs

Jag har skrivit en hel del om Gregory tidigare så det är en ingen direkt hemlighet att han betytt mycket för mig. Att han skulle dö just nu var kom väl inte heller som någon överraskning då det en tid cirkulerat uppgifter om att han varit mycket sjuk. Hur hårt han än levt och hur mycket han misskött sin kropp kändes det ändå som han lämnat det värsta bakom sig och var på rätt väg. Att följa Gregory karriär är att följa reggaens historia de senaste fyrtio åren eller så. Jag har sett tidningsuppgifter om att Gregory skulle givit ut femhundra album. Det är naturligtvis inte sant men några hundra är det nog i varje fall och med det blir han en av reggaens mest produktiva artister genom tiderna. Så den musiken han lämnar oss med finns i överflöd. jag väljer några personliga favoriter ur ymnighetshornet. Vi börjar med den tidiga "Happiness Come" inspelad för Alivin Ranglin 1975 eller så. Så underbar, skör, vacker.
"If I Dont Have You" från 1981 och med Roots Radics i högform kanske är Gregorys vackraste kärlekslåt någonsin.
Vi avslutar med "Betrayers Downfall" En riktigt bra låt från "Brand New Me" från 2008. Visst rösten är inte vad den en gång varit men mycket annat finns kvar.


Vi tar en till. Gregory Live i studion med Sly&Robbie mfl inspelat för ett par år sedan.