Maytones live från Sierra Nevada

Maytones är en av mina absoluta favoriter. Sedan ganska länge är det bara Vernon Buckley solo. "Bowie Wowie" är inspelad 1970 så det är samma tidsepok som "Billy Goat" som är med på listan sedan tidigare. Backad av "Soul Syndicate" från Sierra Nevada, för en vecka sedan och knivskarp bild.

96 Degrees In The Shade - Third World (Island 1977)

Det är varmt så det känns som rätt läge att välja en riktig sommarhit till listan. Reggaeartister har nästan alltid haft problem när de fått kontrakt med multinationella skivbolag. De blir liksom varken hackat eller malet, man tappar sin ursprungliga publik och vinner ingen ny. Third World är ett av få band som klarat av detta. Kanske för att men var ganska "slicka" redan från starten och inte hade så mycket "trovärdighet" att tappa. Bandet fick tidigt kontrakt med Island Records och turnerade flitigt jorden runt, ofta som förband till Bob Marley. Den riktigt stora hiten blev en cover av The O'Jays "Now That We Found Love". Det anses inte riktigt fint att tycka om Third World i reggaekretsar. Det struntar jag i för 96 Degrees är ett monster.

Böcker/Leif Davidsen - Paparazzons Heder

Det här är en annan bok som jag blev rekommenderad och förmodligen aldrig skulle läst annars. Fick låna boken med rekommendation av Anna B. Jag hade inte valt den på grund av titeln(vem går igång på "paparazzi") och det smaklösa omslaget. Just den här utgåvan är på förlaget "En Bok För Alla" vilket kanske kan förklara omslaget, men å andra sidan innebär det att tack vare att staten tycker(tyckte, stödet är nu borta) att det är en god bok är det statssubventionerade priset bara 26,-
Jag kan villigt erkänna att jag aldrig hört talas om Leif Davidsen innan jag fick boken i min hand. Han är dansk och fick Glasnycklen(pris som delas ut till nordens bästa deckare sedan 1992) för den här boken. Boken utkom redan 1998 och är utgången på förlaget vilket innebär att den kan vara lite svår att få tag på. På bokskotten i Stockholm vilket är en av få bokhandlare som lagerför lite äldre böcker finns den dock. Där hittade jag också "Fienden I Spegeln" inbunden på rea för en liten slant.

Leif Davidsen har arbetat som journalist och varit stationerad i bla Madrid och Moskva. Det märks i boken som är en internationell thriller lite i John le Carres anda och utspelar sig mest i Spanien. Det handlar inte så mycket om att ta bilder på celebriteter utan snarare om äldre bilder tagna av den nu paparazzi fotograferande hjälten Lime(I orginal heter boken "Lime's billede" vilket är en bättre titel). Lime tar en bild på fel politiker med fel kvinna och det blir en soppa. Francoanhängare, ETA, IRA, KGB, Danska SÄPO, RAF och STASI dyker alla upp på ett hörn. Det är inte alla förunnat att knyta ihop en sån säck men Davidsen lyckad med bravur. Han beskriver också sitt (älskade?) Madrid så levande och lockande att i varje fall jag fick lust att åka dit omgående. Mycket bra bok. Åtta av hans böcker finns översatta till svenska, kul att ha fått något att bita i.

Ny layout

Som ni kanske noterat har jag bytt design på bloggen. Jag tycker själv att den nya är fulare är den gamla. Fördelen är att den utnyttjar ytan mycket bättre så att man tex kan se hela bilden på Blue Velvet klippet. Annars är det bara en dag kvar till "gymnasten" får sin drömprinsessa. En utmärkt anledning till att sitta och huka i förorten och titta på fotbolls-vm.

Satta Massa Gana (Clinch 1971) Declaration Of Rights (Studio One 1971) Poor Jason White (Clinch 1972) - The Abyssinians

The Abyssinians är förmodligen den bästa sånggruppen från Jamaica. Det vill inte säga lite från en land där också grupper som Congoes, Culture, Heptones, Wailers och Wailing Souls finns/funnits. Gruppen bildades av Bernard Collins och Donald Manning 1968. Ganska snart rekryterade man också brodern Lynford Manning. Hos Coxsones Studio One spelade man in tre sånger, "Satta", "Declaration" och "Cheating Is Wrong". Den sistnämnda har aldrig blivit utgiven men dom andra två platsar på min lista. "Satta" spelades in redan 1969 men Coxsone ville inte ge ut den. Kanske var den för spirituell och konstig med textdelar på Amhariska eller så tyckte han helt enkelt inte att den var bra nog. Gruppen själva trodde i varje fall på låten. Två år senare köpte man loss tejpen och gav ut den på sin egen etikett "Clinch". Låten har sedan dess nästan blivit lite av reggaens nationalsång.





Jag vet inte vad som hände när dessa låtar spelades in men allting blev i varje fall perfekt. "Declaration" spelades in i nära anslutning till "Satta" men blev även den outgiven till "Satta" blev en hit och Coxsone skyndade sig att ge ut den. Om det finns några änglar och jag mot förmodan någon gång skulle få träffa dom skulle det låta så här.


"Poor Jason White" bygger på en sann historia och handlar om Jason och hans pappa. Vid en fisketur går motorn i deras fiskebåt sönder och dom driver runt i fjorton dagar. Pappan dör men Jason klarar sig och blir upplockad av ett tyskt fartyg och förd till Panama. Lyssna på texten och dom överjordiska harmonierna och njut.



1976 kom debut lpn "Forward Onto Zion" (återutgiven lätt omstuvad som Satta Massgana av Heartbeat) ett mästerverk som rekommenderas förbehållslöst. Lite mer singlar och någon lp gavs ut men Abyssynians är ett av få band från Jamaica som är underutgivna. Bandet splittrades, återförenades och splittrades igen. Jag tror att dagens Abyssinians är två tredjedelar av ursprungsgruppen. Här kommer "Yim Mas Gan" live från 2007. Äldre farbröder men harmonierna sitter där fortfarande.

Böcker/Carin Gerhardsen - Pepparkakshuset

När jag skrev om "Tre Sekunder" av Roslund & Hellström fick jag tips av "Anonym" att läsa något av Carin Gerhardsen. Nu har jag gjort det. Det är alltid välkommet med tips på bra böcker. Man behöver någon form av impuls för att välja att läsa en bok och i takt med att bokhandlarna blir färre och färre blir det svårare att välja. Visst näthandlarna har kluriga mjukvaror som berättar för dig att folk som köpt "Män som hatar kvinnor" också beställt "Flickan som lekte med elden". Ibland funkar det men tips är alltid bra. Jag hade förmodligen inte valt att köpa pepparkakshuset annars. Tråkigt nog får boken knappt godkänt. Det som är bra är ett klart enkelt språk, en viss socialrealism som tilltalar mig och lite trevliga miljöer från södra Stockholm. Det som är mindre bra är att mördaren inte är trovärdig och att polisens arbete lider samma brist. Att hämnas nästan fyrtio år gamla oförrätter och förvandlas till en seriemördare kräver för mig mer av trovärdighet i storyn än Carin erbjuder. Dessutom använder hon sig av onödigt snaskiga våldsskildringar och några berättartekniska varianter som jag inte uppskattar.

Döden Och Demokratin

I dagens AB skriver dansken Carsten Jensen om Afghanistankrigets nio dogmer. Det är naturligtvis skrivet ur ett danskt perspektiv men skillnaden mot ett svenskt torde vara ganska liten.
Ett litet smakprov.
"Det är inte i vapenförråden, som en nations storhet kan beskådas, det är i folkets hjärtan, och det är som representanter för denna illusoriska självuppfattning som våra pojkar befinner sig i Afghanistan. Innanför uniformerna är de pacifister och skjuter endast i nödvärn. De är där i första hand för att hjälpa. De är öppna, vänliga, tillmötesgående, förstående, känsliga, toleranta, kort sagt en inkarnation av alla danska dygder, som här är koncentrerade under en och samma stålhjälm. Våra pojkar är dessutom allesamman förkämpar för kvinnofrigörelse och älskar barn."
Jag håller inte nödvändigtvis med om allt i artikeln men den är väldigt tänkvärd.
Tryck på rubriken ovan och läs hela artikeln själv.