Gregory Isaacs

Det är svårt att hitta bra filmklipp med Gregory. Det finns massor på youtube men det lite äldre materialet är en bristvara. Det nyare lider oftast av dåligt kompband eller av att Gregory är i dålig form eller i värsta fall bägge delarna. Jag hittade i varje fall några guldkorn. Det första är "Rumours". Låten var en jättehit 1988. Klubbspelning från The Porche Club(USA?) backad utmärkta Asetaman och Gregory är i fin form



Sen har vi "Substitute/The Border" från The Brixton Academy i London, backad av Roots Radics från början av åttiotalet. Lite halvmuggig kvalite på videon men publiken äter ur Gregorys hand.



Gregory som han ser ut idag.Han sjunger "Kingston 14" från filmen "Made In Jamaica" som kom förra året.

Om man ger dom lillfingret tar dom hela handen.

Jag är normalt sett ganska bra på att klara av att hålla telefonförsäljare kort. Min sambo tycker ofta att jag är rent ut ut sagt otrevlig. Det är naturligtvis inte sant jag försöker bara att bespara både mig och dom stackars telefonsäljarna onödigt lidande. Jag vet inte om pappaledigheten gjort mig onödigt soft eller om jag bara var desperat att prata med en vuxen, men förra veckan åkte jag dit. Marknads undersökning, ett par snabba frågor och det visade sig att både jag och min dotter var precis vad dom letade efter. Sen vet jag inte riktigt vad som hände men samtalet avslutades med orden -Då syns vi på måndag kvart över tre. Så idag har jag och Agnes varit på Kungsholmen och provat barnmat. Det var helt ok, tog trekvart och vi fick trehundra spänn. Vi var fyra par. Bara innerstadsmammor, smala, uppklädda, välsminkade och med välartade barn. Trivsamt om det inte hade varit för kvinnan som ledde det hela. Mot oss vuxna var hon bara trist men barnen behandlade hon med lika mycket värme som liemannen. Hon var så felplacerad och bara längtade efter att vi skulle gå därifrån med våra skrikiga jävla ungar. Jag låter det hela bli mig en läxa och nästa gång det ringer skall jag inte ge mig in i några diskussioner. Nu är vi tre som drar in pengar i varje fall.

BS#4

Erica Trejis har varit på möbelmässan i Milano. Försök lista ut vad hon menar, och passa på att imponeras över hur hon lyckas få med både orden pandemi och gerillakrig i en artikel om möbeldesign. Ur dagens SVD;

"Estetiken har alltså minskat, medan volymen ökat. Det är med andra ord åter dags att lyssna på designscenen, som under de senaste åren har upplevt något som snarast liknat en pandemi av designade prylar.Krävs det ett gerillakrig mot denna designerism?"

Böcker/Charlie Huston - The Mystic Art of Erasing All Signs of Death

För ett par år sedan tipsade min gode vän Thomas mig om den nya "heta" deckarförfattaren Charlie Huston. Då gällde det hans debutbok "Caught Stealing". I denna introduceras Huston hjälte Hank Thompson. Det blev en triologi om Hank, "Six Bad Things" och "A Dangerous Man" följde i snabb följd. Böckerna är en komisk Berg- och dalbana med en hjälte som hamnar i mer och mer trubbel och får ta emot mycket stryk under resans gång. Om du gillar dina deckare roliga, snabba och våldsamma är det böckerna för dig. Huston är produktiv och har också givit ut fem böcker i serien Joe Pitt Casebooks. Serien utspelar sig på ett Manhattan delvis befolkat av vampyrer. Böckerna är inte oävna om man gillar Manhattan(mycket, mycket NY stämning i böckerna), ultra-våld och vampyrer. Låter konstigt men det verkar ju vara så att vampyrer är på modet just nu, så vad vet man.
Det verkar som Huston är klar med Hank. 2007 kom "The Shotgun Rule" som är en fristående ungdoms skildring. Vi får följa fyra ungdomar uppväxt i en förort någonstans i Californinen. Inget mästerverk men en mycket välskriven historia. Jag känner igen mycket från min egen barndom. Det är lite mer droger och våld bara.

En lång inledning som leder oss fram till Huston senaste(nästan i varje fall "Sleepless" är precis utgiven)."The Mystic Arts of Erasing All Signs of Death" är Huston tillbaka i gammal god form. Vi får följa Webster Fillmore Goodhue. Web arbetade tidigare som lärare men efter att ha varit med om en traumatisk händelse lever han nu ett "slacker" liv. Han får anställning hos en av L.A.'s firmor som städar upp på brottsplatser. Dom skrubbar helt enkelt blod och hjärnsubstans från väggar och golv hemma hos självmördare och brottsoffer. Det är långt från CSI, mer "one liners", mindre glamour och mycket mer våld. Boken får nästan toppbetyg av mig. Läs den och gå sedan vidare med böckerna om Hank.

The Border (GGs 1977)Slave Master(The Thing 1977) Long Sentence (King Tubbys late 80s) - Gregory Isaacs

Gregory debuterade mot slutet av sextiotalet med "Another Heartache". Han var med i en grupp som hette The Concords en kortare period men ingetdera gick något vidare. Först 1973 med "All I Have Is Love" fick han sin första hit. I fyra årtionden har han sen haft en fantastisk karriär. Folk som inte är så hemma i reggae förstår nog inte hur produktiva reggaestjärnor i allmänhet och Gregory Isaacs i synnerhet är. För en tid sedan blev jag tillfrågad om att göra en greatest hits med Gregory till en god vän. Jag konstaterad att jag hade 800 låtar i datorn och då har jag långt ifrån digitaliserat hela min samling. Så hur väljer man? Tillsammans med producenten Alvin Ranglin hade Gregory sina kanske bästa stunder. The Border är för mig närmast den perfekta reggaelåten. Inlevelsefull sång, tighta körer och ett blåsdrivet komp.



Slave Master är nog Gregorys mest kända icke kärlekslåt. Med rätta, i händerna på producenten Niney är soundet lite hårdare. Ett underbart liveklipp taget från filmen "Rockers". Jag hade gladeligen tuggat av mig själv en arm för att få se det live. Så jävla cool!





I början på åttitalet gjorde Gregory två plattor för Island Records(Night Nurse & Out Deh). Drogproblem, fängelsebesök och annat strul gjorde att det inte blev mer. Så kom den digitala revolutionen(sleng teng)och Gregory spelade in låtar för alla Kingstons producenter i en rasande fart. Dublegenden King Tubby öppnade sin egen studio 1985 och någon gång innan han blev mördad 1989 spelade han in det här mästerverket med Gregory(av någon anledning blev den inte utgiven då). Tiderna har blivit hårdare och det vilar något mörkt och hotfullt över det hela.

Tågluffen som gick snett eller en natt på stranden i Punta de Rostrogordo

Är nu uppdaterad med ett litet stycke till. Det skall bara vara att klicka på rubriken ovan så hamnar man rätt.

Guiness är gott!

Igår fick jag dricka ett par öl det fick mig att tänka på Lee Perrys underbara reklam för Guiness som kom för några år sedan. Som jag nämnde när jag skrev om "Chase the Devil" är han ganska excentrisk.