Vecka 1

En vecka som hemmapappa avklarad. Jag vill stryka den veckan. Alla som känner mig vet att jag alltid har nära till självömkan, men den här veckan blev inte riktigt som jag tänkt mig. Min dotters magsjuka höll i sig tills på torsdagen. I tisdags slog odjuret klorna i mig. Helt utslagen på tisdagen, feber, huvudvärk och allt det där andra. Onsdag och framåt har jag inte varit direkt dödssjuk. Svag, visst men inte värre än att jag kunnat fungera hyggligt. Om det inte hade varit för dom där jävla kramperna i magen. Man vaggas in i känsla av att man håller på att bli bättre och då kommer det.En körare som får det att svartna för ögonen och man vill bara skrika rakt ut. Det är över på kanske trettio sekunder sen sitter man där med svett i pannan lite skakiga ben och undrar, hur fan kan det göra så ont?, vad är det som har tagit min mage i besittning? Jag har varit med om en liknande upplevelse en gång tidigare när jag var i Mexico och drabbades av "Montezumas hämnd" med det var en västanfläkt jämfört med detta. Vi drar ett streck över det här och så börjar vi på ny kula i morgon.