Det var just vid den här tiden jag hade börjat lyssna på reggae. Det var svårt att hitta reaggeskivor i Stockholm. Dom stora namnen som låg på stora bolag(som tex Marley på island) var naturligtvis inget problem. En källa till lite mer udda reggae var varuhuset Tempos(Åhlens) backar med billiga cut-out skivor. Cut-out var ett amerikanskt fenomen där skivbolagen helt enkelt stansade ett hål eller skar bort ett hörn på sina reaskivor för att man inte skulle få tillbaka dom i retur som fullpris av mindre nogräknade skivhandlare. Där kunde man hitta en serie som var utgiven av United Artist och hette "Anthology of Reggae, collectors series).Det gavs ut något femtontal titlar i serien och med tanke på hur många som dök upp i reabackar i avlägsna Sverige kan det inte ha varit någon större framgång. Då tyckte man inte att dom var så kul men man var ut svulten och allt som innehöll lite baktakt slank med. Så här i efterhand kan man konstatera att det var kvalitet rakt igenom med bulken licensierade från Clement Dodd och hans Studio One. Jag stiftade mina första bekantskaper med namn som The Heptones, Max Romeo, Jacob Miller(namn som med säkerhet dyker upp den här listan så småningom) och så då Pablo Moses med "I Love I Bring(Revolutionary Dream)" som nummer sju i serien. En mycket bra lp med låttitlar som;I Man A Grasshopper,Blood Money,Give I Fe I Name som satte fantasin hos en lite kille i rörelse. Något år senare var jag inne på Pick Up records i Skärholmen som var mina lokala kran på den tiden. Island Records hade signat Pablo Moses och givit ut "A Song". Just då jobbade Tommy Ekman extra på Pick Up och han höll på att förklara för en annan kund hur förträfflig plattan var. Jag har alltid velat tro att att han tog med sig en liten gnutta Pablo Moses till sina låtar med Freestyle som startades ungefär då. A Song är förmodligen som album betraktat ett av de fem bästa reggaealbumen genom tiderna. Där finns "Dunbbing Is a Must" men jag hade nästan lika gärna kunnat väja titelspåret eller "Each Is I Servant".
Efter "A Song" gav Pablo Moses ut ytterliggare en skiva för Island "Pave The Way" Även den är mycket bra. Med Marleys död gav island nästan upp hela sin reggaesatsning och Pablo Moses liksom många andra stod utan skivkontrakt. Mindre resurser och mindre skivbolag till trots har Pablo Moses fortsatt att ge ut skivor med jämna mellanrum.Sedan sent sjuttiotal har han befunnit sig mycket långt från något som skulle kunna tänkas funka på jamaica men i resten av världen har han en trogen publik och turnerar regelbundet. Så sent som i somras besökte han sverige och reggaefestivalen på öland. Min erfarenhet att folk som inte är sådär stormförtjusta i reggae tilltalas av Pablo Moses och det fanns en tid när jag tror att han hade kunnat bli riktigt stor kommersiellt med rätt marknadsföring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar